Förväntansfullt närmar jag mig floatingtanken. Oj, den var mycket större än jag tänkt mig, inget trångt utrymme här inte!
Jag får instruktioner om att jag ska duscha, sätta i öronproppar och vara försiktig när jag kliver i så jag inte halkar. När tanklocket öppnas strömmar den varma luften från tanken mot mig och lampan lyser upp vattnet som glittrar inbjudande blått.
Lite funderingar kring hur det är att ligga i tanken har jag allt – vad händer t.ex. om jag somnar? Men man flyter tryggt på rygg och ligger lika stadigt som i sängen. Eftersom jag själv bestämmer när jag ska stänga luckan och släcka belysningen, så känner jag att jag har kontroll själv. Bästa upplevelsen ska visst vara med stängd lucka, mörkt och tyst.
Jag kliver i försiktigt, drar igen luckan och lägger mig tillrätta. Det salta vattnet har ordentlig bärkraft, det är t.o.m. saltare än Döda Havet. Vad skönt det varma, salta vattnet känns mot huden!
Till slut har jag även slappnat av i nacken och litar på att vattnet även bär huvudet. Funderar på hur jag ska få tiden att gå i hela 50 minuter. Plaskar lite för att se vad som händer men då åker jag iväg till andra änden av tanken, bäst att ligga stilla. Försöker nå taket utan att lyckas – vad högt det är! Släcker lyset och det blir välgörande mörkt. Efter en stund ser jag svaga gråa fläckar där ventilerna är så jag kan orientera mig i tanken. Ligger och funderar lite och dåsar bort. Plötsligt hör jag ett ljud – vem är det som spikar mitt i natten?! Blir medveten om att det är någon som knackar på luckan och tycker att jag ska kliva upp. Men det kan väl omöjligt ha gått 50 minuter redan? Jajamensan, otroligt, först funderade jag på hur tiden skulle gå och sen måste jag ha slocknat snabbt och rejält.
Jag vill inte gå upp! Men jag måste ju – så jag kliver upp och duschar av mig saltet. Jag känner mig härligt avslappnad och mjuk i hela kroppen – hur ska jag orka göra något mer idag?
majastina sa,
22 juni, 2009 den 14:30
Hej Monica,
Nu är du Veckans medlem på Driftig.nu! Tack för att du ville vara det.